Så för du en omsorgsdagbok och överlämningsanteckningar

När flera personer hjälper till med omsorgen om en förälder försvinner information i glappen. Ett syskon märker att pappa hoppat över lunchen två gånger. En granne ser att han verkade ostadig på trappan. En anlitad hjälpare upptäcker att apoteksleveransen inte har kommit. Varje bit verkar liten, men ingen har helheten, och när läkaren frågar ”Har ni märkt några förändringar?” kommer ingen riktigt ihåg.

En omsorgsdagbok löser det. Det är en enkel, gemensam sammanställning av vad som hände varje dag: vilken hjälp som gavs, vad man lade märke till och vad som behöver följas upp. Den kräver inga medicinska kunskaper, bara att den förs regelbundet. Den här guiden tar upp varför en dagbok hjälper, vad du ska skriva och hur du använder den vid överlämningar mellan dem som hjälper till.

Varför föra dagbok över huvud taget?

Vården får bättre information

National Institute on Aging (NIA) föreslår att berätta för läkaren om förändringar som besök på akuten, besök hos specialister och förändringar i aptit, sömn, ork eller förmåga att klara vardagliga sysslor som att duscha. Det är svårt att göra ur minnet, särskilt över flera veckor. Med en dagbok kan du säga ”Han har vaknat fyra gånger på natten den här veckan” i stället för ”Jag tror att han har sovit dåligt”.

Hela familjen får samma bild

NIA rekommenderar en gemensam omsorgsanteckningsbok, på papper eller digitalt, med viktig information så att alla inblandade är informerade. En daglig dagbok är den levande delen av den anteckningsboken. Syskon som bor långt bort kan läsa den i stället för att ringa och fråga, och den huvudansvariga slipper berätta samma sak för alla.

Överlämningar blir säkrare

När någon ny tar över, om så bara för en eftermiddag, behöver hen veta vad som har hänt den senaste tiden. Med en dagbok behöver hen inte börja från noll.

Mönster blir synliga

Små förändringar är lätta att missa från dag till dag men tydliga efter några veckors anteckningar. Om ni upptäcker ett mönster tidigt kan ni ta upp det med rätt yrkesperson tidigare.

Vad du ska skriva

Håll anteckningarna korta och sakliga. Några rader per dag räcker gott. Användbara rubriker:

• Datum, tid och vem som skriver
• Mat och dryck: ungefär vad och hur mycket, eventuella förändringar i aptiten
• Sömn: hur natten var, tupplurar under dagen
• Humör och engagemang: glad, tystlåten, förvirrad, orolig, pratsam
• Rörlighet: eventuella fall, nära-fall eller ostadighet. CDC:s STEADI-material för anhöriga uppmuntrar familjer att prata med vårdgivaren om fallrisk, så det är bra att anteckna även små snubblingar.
• Läkemedel: om de vanliga rutinerna följdes och eventuella problem, som att något håller på att ta slut eller att en dos missades. Skriv vad som hände; ändra aldrig doser själv.
• Personlig omvårdnad: hjälp med dusch, påklädning och toalettbesök, om det är aktuellt
• Besökare och vårdbesök: vem som kom och vad som togs upp
• Något ovanligt: nya symtom, smärta som din förälder nämnt, förändrat beteende
• Att följa upp: ringa apoteket, boka synundersökningen, köpa mer mjölk

Vår utskriftsmall daglig omsorgsdagbok och verktyget dagbok för omsorgsbesök använder de här rubrikerna, så att du bara behöver fylla i.

Vad du ska utelämna, och hur du skriver

En dagbok handlar om en person, ofta en person som själv kan läsa den. Skriv respektfullt, som om din förälder tittade över axeln, för det kan hen göra.

• Beskriv, ställ inte diagnos. ”Verkade mer förvirrad än vanligt i eftermiddags, frågade två gånger vilken dag det var” är användbart. ”Demensen blir värre” är inte ditt beslut att göra.
• Håll dig till fakta. Skriv vad du såg och vad din förälder sa.
• Undvik kommentarer om familjen. Dagboken är inte platsen för irritation över syskon.
• Skydda integriteten. Förvara dagboken där bara de som hjälper till kommer åt den, och prata med din förälder om vem som får läsa den.

Så håller du det igång

Dagböcker rinner ut i sanden när de känns som en börda. Några sätt att få det att fungera:

1. Ha den där omsorgen sker. En pappersdagbok på köksbänken, eller en gemensam digital dagbok som alla har i telefonen.
2. Skriv vid samma tid varje dag, till exempel efter middagen eller i slutet av varje besök.
3. Använd samma format. Checklistor och korta rubriker går snabbare än fri text.
4. Gör det till allas uppgift. Alla som hjälper till, även anlitade hjälpare och familj som hälsar på, skriver en rad.
5. Gå igenom den varje vecka. Den huvudansvariga eller ett syskon på avstånd kan skumma igenom veckan och plocka ut sådant som är värt att ta upp med läkaren eller resten av familjen.

Papper eller digitalt?

Båda fungerar. Det bästa formatet är det som familjen faktiskt använder.

• Papper passar en förälder som gärna läser och skriver i dagboken själv, och hjälpare som inte är vana vid appar. Ha den i en pärm med en penna fäst vid, och fotografera sidorna varje vecka så att familjen på avstånd kan se dem.
• Digitalt passar familjer som bor på olika orter. Alla kan skriva från telefonen, anteckningarna får automatiskt datum och tid, och ingen behöver åka dit för att läsa i pärmen.

Många familjer använder båda: en pappersdagbok i hemmet för den som är där, och en digital sammanfattning varje vecka för alla andra. Om ni väljer digitalt, kontrollera vem som har åtkomst och ta bort dem som inte längre behöver den.

Överlämningsanteckningar: kortversionen vid byten

En överlämningsanteckning är en snabb sammanfattning för nästa person som tar över, vare sig det är ett syskon som tar en helg, en avlösare eller du själv när du kommer tillbaka efter en paus. Den ska gå att läsa på två minuter och ta upp:

• Sedan sist: det som är nytt eller annorlunda
• Dagens plan: vårdbesök, besökare, ärenden
• Var uppmärksam på: sådant som behöver extra uppmärksamhet
• Att göra: uppgifter som återstår och vem som ansvarar
• Vem du ringer: huvudkontakten om något händer

Vår utskriftsmall överlämningsblad efter besök följer den här uppställningen. Använd den tillsammans med den dagliga dagboken, inte i stället för den: dagboken är hela sammanställningen, överlämningen är rubrikerna.

Använda dagboken vid vårdbesök

Före ett vårdbesök, skumma igenom de senaste veckornas anteckningar och skriv ner det viktigaste på utskriftsmallen förberedelse inför vårdbesök, till exempel fall, förändrad aptit, sömnproblem eller nya bekymmer. NIA föreslår att prioritera listan så att de tre eller fyra viktigaste frågorna kommer först.

Efter besöket, skriv en kort sammanfattning i dagboken, även eventuella ändringar av läkemedel. Uppdatera också din förälders läkemedelslista. NIA:s arbetsblad för anhöriga innehåller ett formulär för att följa läkemedel om du vill ha en separat förteckning.

Börja i liten skala

Du behöver inget perfekt system från första dagen. Börja med ett anteckningshäfte och tre rubriker: vad som hände, vad vi lade märke till och vad som behöver göras. Inom ett par veckor ser du vad som är viktigast för just din förälder, och sedan kan du anpassa därifrån. Värdet i en dagbok kommer av att den förs kontinuerligt, inte av att den är avancerad.