Att hantera inkontinens hemma med värdighet

Inkontinens innebär att urin eller avföring läcker ut innan personen hinner till toaletten eller kan kontrollera när hen går på toaletten. Det kan kännas pinsamt för personen och vara ansträngande för anhörigvårdare, men det är ett hälsoproblem – inte ett misslyckande eller något att skuldbelägga någon för. Prata om det avskilt och sakligt, med personens tillåtelse: ”Skulle det hjälpa om vi gjorde det lättare att komma till toaletten?”

Inkontinens kan ha många olika orsaker och yttrar sig inte på samma sätt hos alla. Vissa orsaker kan utredas och behandlas av vårdpersonal. Den här guiden ger praktiska råd om omsorg i hemmet, inte en diagnos eller behandlingsplan.

Vad som kan förändras över tid

Det finns inget enda förutsägbart förlopp. Vissa personer har enstaka läckage, medan andra behöver mer frekvent hjälp eller stöd med att byta kläder och gå på toaletten. Symtomen kan förbli ungefär desamma, variera från dag till dag eller förändras när hälsan, rörligheten, minnet, rutinerna eller hemmiljön förändras. Läckage från urinblåsan och tarmen kan förekomma samtidigt eller var för sig.

• Enstaka eller tidiga läckage: Personen kan känna sig kissnödig med kort varsel, få mindre läckage eller ha svårare att hinna till toaletten. En fri väg, snabb tillgång till toaletten och ett diskret ombyte kan räcka för att utflykter och vardagsrutiner ska kännas mindre stressande.
• Fler återkommande episoder: Personen kan behöva påminnelser, hjälp med kläderna eller planerade tillfällen att gå på toaletten. Ha förnödenheter där de behövs och kom överens om hur personen vill få hjälp.
• Mer praktisk hjälp: Om det blir svårt att byta kläder, tvätta sig eller ta sig till badrummet kan ni planera för avskildhet, säkra förflyttningar och gott om tid. En sjuksköterska, kontinensmottagning eller annan lokal vårdgivare kan hjälpa till att bedöma behoven och diskutera lämpliga produkter och stöd.

Det här är praktiska planeringspunkter, inte en prognos. En plötslig förändring ska inte bara antas vara en del av åldrandet. Både NHS översikt över urininkontinens och NHS information om avföringsinkontinens rekommenderar att man söker professionell rådgivning.

Vardagsomsorg som värnar om värdigheten

Fråga innan du hjälper till. Prata direkt med personen, inte över huvudet på hen. Erbjud valmöjligheter när det går – till exempel vilken produkt hen föredrar eller om hen vill ha hjälp nu eller om några minuter. Stäng dörrar och dra för gardiner, förklara varje steg och låt personen vara täckt så mycket som möjligt vid ombyte.

Gör det lättare att komma till toaletten. Håll vägen fri och väl upplyst, särskilt på natten. Se till att personen hittar till badrummet och kan hantera kläder och knäppningar. En toalettstol eller annan utrustning kan vara användbar i vissa hem. Fråga vårdpersonal eller en lokal hjälpmedelstjänst om alternativ och säker användning. Gå igenom möjliga risker med checklistan för säkerhet i hemmet för äldre.

Skapa rutiner som passar personen. Lägg märke till när läckage eller tarmtömning brukar ske och om vissa situationer gör det svårare att gå på toaletten. Föreslå toalettbesök vid lämpliga tillfällen, utan att stressa eller ge påminnelser som om de vore order. En dagbok för omsorgsbesök kan hjälpa till att notera mönster och frågor inför ett vårdbesök. Använd inte dagboken för att döma eller skambelägga personen.

Ha diskreta förnödenheter till hands. Förvara absorberande produkter som personen föredrar, rena kläder, våtservetter eller tvättlappar, en avfallspåse och eventuella hudvårdsprodukter ni kommit överens om i närheten. Produkter har olika passform och absorptionsförmåga. Vårdpersonal eller en kontinensspecialist kan hjälpa till att välja. Kontrollera att produkten är bekväm och byt den vid behov. Följ produktens instruktioner.

Rengör varsamt och håll huden bekväm. Efter ett läckage rengör du området varsamt, torkar utan att gnugga och byter våta eller smutsiga kläder och produkter. Fråga en sjuksköterska eller vårdgivare om huden blir ihållande öm, skadad eller irriterad. Använd inte läkemedel eller krämer om de inte är lämpliga för personen och du har kontrollerat produktinformationen eller rådfrågat vårdpersonal.

Se till att personen får i sig lagom med dryck och mat. Minska inte vätskeintaget för att försöka förebygga läckage, om inte vårdpersonal har rekommenderat det för personen. För lite vätska kan orsaka problem, och vad som är lämpligt kan bero på personens hälsa. Fråga vårdpersonal om vätskebehov, förstoppning, diarré eller mat och dryck som verkar ha samband med symtomen. NIDDK:s information om blåskontroll beskriver varför en bedömning är viktig och påpekar att problem med urinblåsan kan ha olika orsaker.

Säkerhet hemma och på utflykter

Att skynda sig till toaletten kan öka risken för fall. Håll gångvägar och golv fria, se till att det är lätt att tända belysningen på natten och placera saker som används ofta inom räckhåll. Om personen är ostadig, behöver hjälp med förflyttningar eller har ramlat, be vårdpersonal bedöma vilket stöd eller vilken utrustning som passar. Försök inte improvisera en förflyttning om du är osäker på hur den kan göras säkert.

Inför utflykter bör du ta reda på i förväg om det finns tillgång till toalett och packa extra produkter, kläder och avfallspåsar. Låt personen avgöra vem som behöver få veta. Om flera anhöriga eller avlönade omsorgsgivare hjälper till, kom överens om en diskret överlämning så att personen inte behöver förklara samma saker om och om igen. Ett veckoschema för omsorgen kan hjälpa er att samordna besök och förnödenheter.

När du bör kontakta vårdpersonal

Boka tid hos läkare, sjuksköterska eller relevant lokal vårdgivare vid nytt, ihållande eller förvärrat läckage, eller om det påverkar personens välbefinnande, sömn, trygghet eller dagliga aktiviteter. Anteckna kort när det händer, vilka symtom som förekommer, förändringar i rutinerna och vilken hjälp personen vill ha. Fråga vilken information som är bra att ta med. Vänta inte med att söka vård för att hinna fylla i en dagbok.

Sök vård skyndsamt vid oroande förändringar, till exempel blod i urinen eller avföringen, smärta när personen kissar, feber, nytillkomna svårigheter att kissa eller betydande buksmärta. Om symtomen är svåra, snabbt förvärras eller om du är orolig för att personen har blivit akut sjuk ska du kontakta lokal jour- eller akutsjukvård. Nytillkommen förvirring eller en plötslig beteendeförändring bör också bedömas av vårdpersonal utan dröjsmål, särskilt om personen verkar sjuk. NIDDK:s information om problem med tarmkontrollen förklarar att avföringsläckage kan ha flera orsaker. Vårdpersonal kan bedöma vad som kan ligga bakom och vilket stöd som är lämpligt.

Ta hand om dig själv som anhörigvårdare

Att hjälpa någon att byta kläder och bli ren kan vara fysiskt och känslomässigt krävande. Kom överens om vad personen vill att du ska göra och vad som bör skötas av vårdpersonal eller en annan familjemedlem. Dela på besök och inköp av förnödenheter när det går, och fråga kommunens vård- eller omsorgsverksamhet om stöd vid inkontinens, hjälpmedel och möjligheter till avlösning där ni bor. Om du känner dig överväldigad, prata med någon du litar på eller med vårdpersonal. Ditt välbefinnande är också viktigt.