Demens och vandringsbeteende: så håller du någon trygg

Att gå omkring eller försöka lämna hemmet kan ha många orsaker när någon har demens. Personen kanske letar efter en plats som känns bekant, följer en gammal rutin, känner sig rastlös eller försöker tillgodose ett behov som hen har svårt att förklara. Det kan vara oroande för familjen, men det brukar vara mer hjälpsamt att bemöta situationen med nyfikenhet och planering än att argumentera eller klandra.

Det finns ingen lösning som passar alla. Gör upp en plan tillsammans med personen, omsorgsteamet och lokala demensverksamheter. Planen ska ta hänsyn till personens önskemål och fungera i hemmet och närmiljön. Råd och tillgängliga tjänster varierar mellan länder.

Börja med att se efter mönster

Lägg märke till när personen vill gå ut, vart hen verkar vara på väg och vad som hände innan. En enkel anteckning kan hjälpa dig att se mönster utan att du förutsätter att du vet orsaken. Skriv ner tiden, vad personen gjorde, vilka som var där, vad personen sa eller gjorde och vad som verkade hjälpa. En Dagbok för omsorgsbesök eller en Logg över beteende och humör kan hjälpa familjen att dela sina observationer.

Fundera över möjliga vardagliga behov: en promenad, sällskap, toalettbesök, mat eller dryck, en välbekant aktivitet eller trygghet. En förändring i rutinerna eller en obekant miljö kan också spela in. Fråga lugnt vad personen behöver och lyssna även om förklaringen är oklar. Undvik att rätta eller konfrontera personen om det ökar oron. Det kan fungera bättre att varsamt byta samtalsämne eller föreslå att ni går en promenad tillsammans.

Om personen plötsligt börjar gå omkring eller blir förvirrad, om beteendet förändras tydligt eller om det uppstår andra nya bekymmer, kontakta snarast en läkare eller annan lämplig vårdpersonal. De kan bedöma vad som kan ligga bakom och ge råd om nästa steg. Den här vägledningen kan inte fastställa orsaken.

Gör upp en plan tillsammans med personen

Prata om säkerheten när det är lugnt, inte bara när situationen är svår. Låt personen vara delaktig i den utsträckning hen vill och kan. Fråga vad som känns viktigt: att gå ut på egen hand, besöka en välbekant plats eller behålla den dagliga promenaden. Kom överens om praktiska sätt att tillgodose önskemålen, till exempel att promenera tillsammans vid en bestämd tid eller ordna en avstämning.

Dela planen med anhöriga, grannar ni litar på och alla som hjälper till med omsorgen, om möjligt med personens samtycke. Bestäm vem som agerar om personen går iväg oväntat, hur ni kontaktar varandra och vem som ringer lokala räddningstjänsten vid behov. Ett Veckoschema för omsorgen kan hjälpa er att tydliggöra vem som har möjlighet att hjälpa till och när.

Se till att viktig information är lätt att hitta. Ett Nödinformationsblad för äldre eller en Kontaktlista för nödsituationer kan innehålla aktuella kontaktuppgifter, ett nytaget foto, platser personen ofta besöker, önskemål om kommunikation och uppgifter som kan hjälpa andra att känna igen personen. Dela känsliga uppgifter bara med dem som behöver dem och håll informationen uppdaterad.

Minska riskerna hemma utan att skapa nya

Gå igenom bostaden och vägen till trädgården eller ytterdörren. Se efter snubbelrisker, dålig belysning, otydliga skyltar och dörrar som leder direkt ut mot en trafikerad väg eller annan fara. En Checklista för säkerhet i hemmet för äldre kan hjälpa dig att gå igenom bostaden. Enkla förändringar kan vara tydligare skyltar, en nattlampa eller att ofta använda saker förvaras så att de är lätta att hitta.

Tänk noga igenom innan du byter lås, kamouflerar dörrar eller installerar larm. Sådana åtgärder kanske inte passar personen, och något som fördröjer hen kan också försena hjälp i en nödsituation. Blockera inte nödutgångar och använd inte åtgärder som kan stänga in någon. Om du överväger begränsningar, fråga en kvalificerad yrkesperson på orten om säkrare alternativ och vilka regler som gäller där du bor. Lagar och riktlinjer om samtycke, beslutsförmåga och begränsningar varierar mellan länder.

Vissa familjer överväger ett id-kort, ett armband eller en positionsspårare. Diskutera alternativen med personen och ta hänsyn till hens bekvämlighet, integritet, förmåga att använda enheten, batteritid och vem som ska agera om ett larm går. De här hjälpmedlen garanterar inte säkerheten och kanske inte finns eller passar överallt. En lokal demensorganisation eller omsorgspersonal kan känna till vilka tjänster som finns i ditt område.

Gör utevistelserna mer förutsägbara

Om personen tycker om att promenera kan ni, när det fungerar, lägga in promenader i dagsrutinen. Välj välbekanta, väl upplysta vägar och kom överens om att någon följer med eller hör av sig. Ha kläder som passar vädret och lämpliga skor redo. Bestäm en mötesplats och ett enkelt sätt att be om hjälp när ni går ut. En familjemedlem eller följeslagare kan ha med sig kontaktuppgifter för nödsituationer och ett nytaget foto, om det stämmer med personens önskemål och integritet.

Berätta för grannar ni litar på eller närliggande butiksägare vad de kan göra om de ser personen ensam eller om hen verkar osäker. Förklara vem de ska kontakta. Dela inte fler personuppgifter än nödvändigt. Om ni använder en enhet eller id-bricka bör ni kontrollera den regelbundet och se till att kontaktuppgifterna är aktuella.

Om personen inte går att hitta

Om du inte kan hitta personen ska du agera snabbt. Kontakta den lokala räddningstjänsten eller polisen enligt rutinerna i ditt land. Vänta inte en godtycklig tid om du tror att det finns en omedelbar fara. Be någon annan om hjälp medan du söker på närliggande, välbekanta platser, om det kan göras på ett säkert sätt.

Ge dem som rycker ut ett nytaget foto, personens namn och signalement, vad hen hade på sig, när och var hen sågs senast, platser hen kan tänkas gå till och annan information som kan hjälpa dem att kommunicera med personen. Berätta om omedelbara faror eller stödbehov. Ha telefonen tillgänglig och anteckna vem som har kontaktats och vilka platser som har kontrollerats. Rutinerna för att anmäla en försvunnen person och tillgången till särskilda stödprogram varierar lokalt. Fråga därför myndigheterna eller en demensorganisation på orten i förväg hur du ska anmäla om du blir orolig.

När personen hittas bör du först fokusera på hens omedelbara välbefinnande och på att skapa trygghet. Gå igenom vad som hände tillsammans med personen och omsorgsteamet när allt har lugnat sig. Fundera på vad som kan göra nästa utflykt eller dag tryggare, i stället för att se händelsen som ett misslyckande.

Ta hjälp och se över planen

Be en läkare, demensspecialist, arbetsterapeut eller lokal demensverksamhet om råd som är anpassade efter personen och bostaden. De kan hjälpa dig att tänka igenom dagsrutiner, förändringar i hemmiljön och olika former av stöd. Råd om att gå omkring och om säkerhet i hemmet finns hos Alzheimer’s Society, US National Institute on Aging och Alzheimer’s Association. Organisationerna verkar i olika länder, så kontrollera vilka tjänster och regler som gäller där du bor i stället för att utgå från att ett visst program finns tillgängligt.

Se över planen när personens rutiner, boendesituation, rörlighet eller omsorgsteam förändras, och efter varje incident. Det kan vara tröttande att ta hand om någon som kan gå iväg. Fördela ansvaret om det går och fråga lokala verksamheter om avlastning eller stöd för anhörigvårdare. En fungerande plan bör hjälpa personen att behålla så mycket frihet som möjligt och samtidigt ge familjen tydliga, realistiska steg att följa.