Utbrändhet hos anhörigvårdare: tecken, orsaker och vad som faktiskt hjälper

Att ta hand om en förälder eller partner börjar sällan som ett heltidsjobb. Det växer fram: först en skjuts till läkaren, sedan veckohandlingen, därefter hjälp på morgnarna och till slut en telefon som aldrig riktigt slutar ringa. Eftersom ansvaret växer långsamt märks belastningen ofta inte förrän omsorgsgivaren är utmattad, lättirriterad och helt slut. Det tillståndet har ett namn: utbrändhet hos anhörigvårdare. Det är vanligt och förståeligt, och med rätt förändringar går det att återhämta sig.

Den här guiden innehåller allmän information och ersätter inte medicinsk rådgivning. Om du känner att du inte klarar av situationen eller har tankar på att skada dig själv, kontakta din läkare eller en stödlinje vid kris redan i dag.

Så märks utbrändhet

Utbrändhet är fysisk, känslomässig och mental utmattning som byggs upp när kraven på dig som omsorgsgivare hela tiden överstiger den vila och det stöd du får. Vanliga tecken är:

• Att känna sig trött även efter en hel natts sömn, eller inte kunna sova på grund av oro.
• Att snäsa åt personen du tar hand om och sedan känna skuld.
• Att sluta träffa vänner, ägna sig åt intressen och gå på egna vårdbesök.
• Att ofta ha huvudvärk eller ont i ryggen, eller att bli sjuk oftare.
• Att känna sig fångad eller hopplös, eller att inget man gör räcker till.
• Att förlita sig på koffein och alkohol eller hoppa över måltider för att orka igenom dagen.

Ett eller två av de här tecknen under en tuff vecka är normalt. Om flera av dem förekommer de flesta veckor är det en signal om att något behöver förändras. Vårt kostnadsfria självtest för utbrändhet hos anhörigvårdare innehåller tolv snabba frågor om de senaste två veckorna och ger en tydlig bild som du kan visa för någon annan.

Varför det byggs upp

De flesta fall av utbrändhet beror på några förutsägbara orsaker: att en person gör det mesta av arbetet, att det inte finns regelbunden avlastning, att det är oklart vad andra anhöriga förväntas göra, oro för ekonomin och den känslomässiga tyngden i att se någon man älskar bli sämre. Det är inte ett tecken på svaghet eller på att man inte bryr sig tillräckligt. Det visar att upplägget behöver förändras.

Steg 1: Gör arbetet synligt

Det är svårt att dela på en arbetsbörda som ingen annan ser. Skriv under en vecka ner allt du gör och ungefär hur lång tid det tar: personlig omvårdnad, måltider, läkemedel, vårdbesök, pappersarbete och telefonsamtal. En enkel daglig omsorgsdagbok fungerar bra. Den sammanlagda tiden överraskar ofta resten av familjen, och listan blir utgångspunkten för att dela på ansvaret.

Steg 2: Fördela uppgifterna skriftligt

Ha ett familjemöte och fördela uppgifterna på listan. Var konkret: ”Sam gör besöken på tisdagar och fredagar”, inte ”Sam ska hjälpa till mer”. Anhöriga som bor långt bort kan ta på sig uppgifter som inte kräver bil: boka vårdbesök, beställa receptbelagda läkemedel, sköta räkningar eller ringa regelbundet. Skriv ner vad ni kommit överens om i Ansvarsfördelning i familjen, så att inget hänger på att någon kommer ihåg det.

Steg 3: Boka in pauser som vårdbesök

Pauser som ska tas ”när det lugnar ner sig” blir aldrig av. Lägg i stället in dem i Veckoschemat för omsorgen: några timmar varje vecka och en längre paus med ett par månaders mellanrum. Det kan till exempel innebära att en annan anhörig tar över, att ni anlitar en omsorgsgivare några timmar, att personen går på ett dagcenter för vuxna eller att ni ordnar tillfällig avlösning.

Steg 4: Ta hand om din egen hälsa

Gå på dina egna läkar- och tandläkarbesök. Personen du tar hand om är beroende av att du mår bra. Ät regelbundet, rör på dig varje dag även om det bara blir en kort stund, och värna om sömnen så gott du kan. Om nedstämdhet, oro eller sömnproblem håller i sig i mer än ett par veckor, berätta för din läkare att du är anhörigvårdare. Det påverkar samtalet.

Steg 5: Prata med någon

Skuldkänslor, bitterhet, sorg och frustration är normala delar av omsorgsarbetet, inte tecken på att du har misslyckats. En vän, en stödgrupp för anhörigvårdare, en kurator eller en församling kan hjälpa dig att hantera känslorna. Många anhörigvårdare säger att det mest hjälpsamma de gjorde var att säga högt hur svårt det hade blivit.

När det är dags för en större förändring

Om resultatet på självtestet fortsätter att vara högt trots att du har följt de här stegen kan själva omsorgsupplägget behöva förändras: mer hjälp mot betalning, en annan fördelning av uppgifterna eller en flytt till ett boende med stöd. En bedömning av omsorgsbehov och Jämför omsorgskostnader hjälper familjen att gå igenom alternativen i lugn och ro i stället för mitt i en kris.