Vätskelista för äldre vuxna: så sätter ni ett mål och för en dryckesdagbok

En vätskelista – ibland kallad vätskeintagslista eller vätskelista – gör en vag oro lättare att förstå. Den kan visa hur mycket en äldre person dricker under dagen, vad personen föredrar och när det brukar bli färre drycker. Det är en dokumentation att ta upp med vårdpersonal, inte ett test eller en anledning att pressa någon.

Varför en äldre person kan dricka mindre

Törstkänslan kan bli svagare med åldern. Därför kanske någon inte kommer att tänka på att dricka, även när det skulle vara bra att få i sig vätska. Även andra hinder i vardagen kan spela in: drycken kanske står utom räckhåll, det kan vara svårt att öppna en flaska eller kännas oroligt att behöva gå på toaletten. Förändringar i minnet, nedstämdhet, illamående, sjukdom eller sväljsvårigheter kan också påverka hur mycket personen dricker.

Vissa har fått rådet att begränsa sitt vätskeintag på grund av ett hälsotillstånd. Det rådet är viktigt: öka inte personens vätskeintag och ändra inte en ordinerad begränsning utan att först stämma av med behandlande vårdpersonal. Om personen verkar ha svårt att svälja ska du be om professionell rådgivning i stället för att försöka lösa det genom att erbjuda olika drycker.

Kom överens om ett personligt dagsmål

Det finns ingen mängd som passar alla äldre personer. Behovet kan variera beroende på hälsa, vardagsrutiner, väder, aktivitet och vilka råd personen redan har fått. En läkare, sjuksköterska eller dietist som känner till personens situation kan fastställa eller bekräfta ett lämpligt mål och förklara vad som räknas in.

Fråga vid samtalet:

• Vilken mängd ska vi sikta på per dag, och under vilken tidsperiod?
• Omfattar målet bara drycker, eller även mat som soppa och annat med högt vätskeinnehåll?
• Finns det några drycker eller situationer som vi särskilt bör vara försiktiga med?
• Vad ska vi göra om personen mår dåligt, dricker mycket mindre än vanligt eller inte kan behålla vätska?
• Finns det tecken som innebär att vi bör ringa samma dag eller söka akut hjälp?

Skriv det överenskomna målet och eventuella begränsningar högst upp på listan. Om olika vårdprofessioner ger olika instruktioner ber du omsorgsteamet att förtydliga vilken plan ni ska följa. Allmän information om uttorkning och symtom finns i NHS:s information om uttorkning och MedlinePlus information om uttorkning.

Så fyller du i en vätskelista

Använd den utskrivbara vätskelistan för att dokumentera på papper, eller välj ett annat format som fungerar bra för hushållet och omsorgsteamet. Förvara listan på en praktisk plats, men respektera personens integritet.

1. Välj en tydlig start- och sluttid. En daglig lista följer ofta personens vakna tid. Använd samma tidsperiod varje dag så blir det lättare att jämföra anteckningarna.
2. Skriv upp tidpunkt och dryck. Anteckna vad som erbjöds och framför allt hur mycket personen faktiskt drack. Om personen bara dricker en del av koppen skriver du upp mängden som dracks, inte koppens hela volym.
3. Använd samma måttenhet varje gång. Välj milliliter, vätskeunser eller en graderad kopp och håll dig till samma enhet. Om du inte känner till koppens volym kan du mäta den en gång med ett litermått.
4. Följ vårdpersonalens instruktioner om vad som ska räknas med. Anteckna drycker som vatten, te, kaffe, mjölk eller juice om det är lämpligt. Skriv upp soppa och annan mat endast om omsorgsteamet säger att det ska räknas in i personens mål. Utgå inte från att alla listor använder samma regler.
5. Lägg till användbar information. Korta anteckningar kan handla om att personen tackade nej till en dryck, att något spilldes, vilken dryck personen tycker om eller en förändrad aptit. Håll kommentarerna sakliga och respektfulla.
6. Räkna ihop mängden vid den överenskomna tidpunkten. Jämför med personens individuella mål, om ett sådant har satts. Om du missade en anteckning markerar du mängden som okänd i stället för att gissa.

En lista är mest användbar när den är korrekt och hanterbar. Du behöver inte följa varje klunk under obegränsad tid, om inte omsorgsteamet ber dig att göra det. Ta med listan till ett vårdbesök eller dela den med berörd vårdpersonal om du är orolig för ett mönster. Dagbok för omsorgsbesök och den utskrivbara dagliga omsorgsdagboken kan också hjälpa dig att samla anteckningar om vätskeintag tillsammans med måltider, rutiner och överlämningar inom omsorgen.

Gör det enklare och mer lockande att dricka

Små förändringar kan hjälpa utan att göra drycker till en källa till konflikt:

• Erbjud en dryck vid välbekanta tillfällen, till exempel vid måltider, efter en promenad i hemmet eller när personen sätter sig för att titta på tv.
• Ställ en omtyckt kopp och en dryck inom räckhåll, om det är säkert. Kontrollera att lock, sugrör eller handtag passar personens behov och instruktionerna från omsorgsteamet.
• Fråga vad personen skulle tycka om. Erbjud ett urval av lämpliga drycker med olika temperaturer i stället för att anta att personen föredrar vatten.
• Erbjud mindre mängder oftare om en hel kopp känns avskräckande. Anteckna vad personen dricker och låt hen själv avgöra om hen vill ha mer.
• Låt drycker bli en del av gemensamma rutiner. Det kan kännas mer inbjudande att sitta ner tillsammans än att gång på gång påminna någon.
• Om du använder färdiga drycker eller ändrar vad du erbjuder ska du först kontrollera eventuella kostråd eller instruktioner från omsorgsteamet.

Det här är erbjudanden, inte instruktioner. Om personen tackar nej ska du undvika att argumentera eller tvinga hen att dricka. Anteckna att personen tackade nej och försök igen senare om det är lämpligt. Berätta för personens vårdpersonal om det låga intaget fortsätter eller innebär en tydlig förändring från personens vanliga mönster.

Tecken att vara uppmärksam på och när du bör be om hjälp

Möjliga tecken på uttorkning är törst, muntorrhet, mörkare urin, att personen kissar mer sällan, trötthet eller yrsel. Sådana tecken kan också ha andra orsaker, och en lista kan inte diagnostisera uttorkning. Äldre personer kanske inte beskriver törst tydligt. Var därför uppmärksam både på förändringar från personens vanliga rutiner och på vad hen berättar.

Kontakta läkare eller lokal vårdgivare för råd om du är orolig för symtom, om personen dricker mycket mindre än vanligt eller om sjukdom gör det svårt att få i sig vätska. Be om hjälp snarast om personen plötsligt får svårt att svälja. Vänta inte tills listan visar en hel dags sammanlagda mängd om personen verkar må dåligt.

Plötslig, svår förvirring, att personen är svår att väcka eller andra allvarliga eller snabbt förvärrade symtom kräver skyndsam bedömning. Kontakta den lokala akut- eller nödtjänsten. NHS listar symtom som kräver akut vård i sin information om uttorkning.

Se till att listan är användbar, inte betungande

En lista fungerar bäst som ett gemensamt hjälpmedel: den äldre personen, familjemedlemmar och betald omsorgspersonal kan alla göra anteckningar om de använder samma måttenheter och instruktioner. Kom överens om vem som ska räkna ihop mängden och vem som ska kontaktas om målet upprepade gånger inte uppnås. Se till att planen är synlig för dem som hjälper till med omsorgen, samtidigt som ni skyddar privat information.

Målet är inte att nå en generell mängd till varje pris. Det handlar om att förstå personens vanliga vätskeintag, följa vårdpersonalens råd och göra det lättare för personen att dricka på sätt som passar hens önskemål och behov.