Så bedömer du en förälders omsorgsbehov (ADL och IADL)

Familjer hamnar ofta i konflikt om omsorgen eftersom alla har olika bild av vad som behövs. Ett syskon tycker att en förälder ”klarar sig bra”, medan ett annat har lagt märke till missade doser och oöppnad post. En enkel, strukturerad bedömning ersätter dessa intryck med en gemensam beskrivning – och det är den beskrivningen som läkare, socialsekreterare och omsorgsverksamheter kommer att fråga efter.

Den här guiden innehåller allmän information. Den ersätter inte en formell bedömning av vård- eller omsorgspersonal.

De två listor som vårdpersonal använder

De flesta omsorgsbedömningar tittar på två grupper av vardagsaktiviteter.

• Aktiviteter i dagliga livet (ADL) är grundläggande egenvård: att bada eller duscha, klä på sig, gå på toaletten, ta sig i och ur sängen eller en stol, sköta sin kontinens och äta. Om man behöver hjälp med detta behövs oftast praktiskt stöd varje dag.
• Instrumentella aktiviteter i dagliga livet (IADL) är sådant man behöver kunna göra för att leva självständigt: ta läkemedel på rätt sätt, laga mat, städa och tvätta, handla, ta sig till vårdbesök, sköta sin ekonomi och använda telefonen.

Säkerheten spelar också roll: minnesproblem, fall, att vara ensam på natten och att lämnas ensam i flera timmar påverkar alla hur mycket tillsyn som behövs.

Steg 1: Observera under en vecka

Innan du bedömer något, observera och fråga. Försök att besöka vid olika tider på dagen, eftersom många klarar sig bra på morgonen men får det svårare på kvällen. Anteckna vad din förälder gör på egen hand, vad hen behöver påminnas om och vad någon annan redan gör i det tysta. En daglig omsorgsdagbok är användbar för detta.

Steg 2: Bedöm varje aktivitet

Välj en av tre nivåer för varje aktivitet: klarar sig själv, behöver viss hjälp (påminnelser, tillsyn eller hjälp med en del av uppgiften) eller behöver full hjälp. Vår kostnadsfria Checklista för bedömning av omsorgsbehov listar de sjutton aktiviteterna, låter dig lägga till en anteckning till varje aktivitet och räknar ihop resultatet. Bedöm utifrån vad som faktiskt händer, inte vad din förälder säger sig kunna göra. Många tonar ner sina svårigheter för att inte oroa familjen.

Steg 3: Se helheten

• Klarar sig mestadels själv: behöver hjälp med några hushållssysslor. Familjebesök, påminnelser och ett Veckoschema för omsorgen brukar räcka.
• Regelbundet stöd: behöver hjälp med flera aktiviteter, däribland viss personlig omvårdnad. Det är värt att ordna ett gemensamt schema, avlönad hjälp några timmar och en säkerhetskontroll i hemmet.
• Omfattande dagligt stöd: behöver full hjälp med personlig omvårdnad eller säkerhet. Det är troligt att daglig praktisk hjälp behövs, och en formell bedömning och diskussion om omsorgsalternativ bör inte vänta.

Steg 4: Dela informationen med läkaren

Förändringar i rörlighet, minne eller kontinens kan ibland ha behandlingsbara orsaker, till exempel en infektion, biverkningar av läkemedel eller nedsatt syn. Ta med den utskrivna sammanfattningen till nästa besök och fråga om något kan förklara förändringen. Ett Förberedelse inför vårdbesök hjälper dig att få med allt under ett kort besök.

Gör en ny bedömning när något förändras

Behoven förändras, ibland plötsligt. Gör om bedömningen med checklistan med några månaders mellanrum, efter en sjukhusvistelse eller ett fall och närhelst något verkar annorlunda. Om du sparar utskrifterna med datum blir det lättare att se utvecklingen, vilket ofta är mer användbart för vårdpersonal än en enstaka ögonblicksbild.