Delirium hos äldre: tecken, orsaker och hur du kan hjälpa

Delirium innebär en plötslig förändring av en persons uppmärksamhet, medvetenhet eller tankeförmåga. Det kan vara skrämmande både för personen och för dem som finns omkring, men det är inte en normal del av åldrandet. Det utvecklas ofta under några timmar eller dagar och kan variera i styrka. En person kan ha delirium samtidigt som demens, men en plötslig förändring ska inte bara förklaras med demens eller hög ålder. Om du märker en ny eller tydlig förändring ska du snarast kontakta vården.

Den här guiden innehåller allmän information och ersätter varken en diagnos eller medicinsk vård. Delirium kan ha olika orsaker. En läkare eller annan vårdpersonal behöver bedöma personen och ta reda på vad som ligger bakom förändringen.

Tecken att vara uppmärksam på

Förändringarna kan vara svåra att upptäcka i början och se olika ut från person till person. Var uppmärksam på en tydlig förändring jämfört med vad din anhöriga brukar göra eller klara av, till exempel:

• Svårt att koncentrera sig, följa ett samtal eller hålla fokus.
• Förvirring kring var personen är, vad klockan är eller vad som händer.
• Ovanligt osammanhängande tal eller svårigheter att hitta ord.
• Att se eller höra sådant som andra inte uppfattar, eller att bli ovanligt misstänksam eller orolig.
• Rastlöshet, upprördhet eller att personen oväntat försöker lämna en plats.
• Ovanlig dåsighet, mindre rörelse eller att personen är svår att få kontakt med. Den här mer stillsamma formen kan förbises eftersom personen kanske inte verkar besvärlig.
• Förändringar som kommer och går och ibland märks tydligare senare på dagen eller på natten.

NHS översikt över delirium beskriver delirium som förvirring som kan börja plötsligt och förändras över tid. Om du är osäker på om en förändring är betydelsefull kan du jämföra med vad som är vanligt för din anhöriga och berätta för vårdpersonalen vad du har lagt märke till.

Möjliga orsaker och utlösande faktorer

Delirium hänger ofta ihop med ett underliggande hälsoproblem eller en förändring i personens situation. Möjliga bidragande faktorer är infektion, vätskebrist, smärta, förstoppning, svårigheter att kissa, dålig sömn, en nyligen genomförd operation eller sjukhusvistelse, eller förändringar i läkemedel. Flera faktorer kan spela in samtidigt. En ny miljö, nedsatt hörsel eller syn och ovana rutiner kan också göra det svårare för någon att orientera sig.

Den här listan kan inte fastställa orsaken hos en enskild person. Börja inte med, sluta inte med och ändra inte läkemedel utifrån den här guiden. Ge vårdpersonalen en fullständig och aktuell lista över läkemedel, även receptfria produkter om du känner till dem. Berätta om nyliga förändringar, missade doser, sjukdom, fall, smärta, mat- och vätskeintag, sömn och när symtomen uppstår. En Dagbok för omsorgsbesök kan hjälpa dig att samla observationer att dela med vårdpersonalen.

Vad du kan förvänta dig över tid

Delirium följer inte ett förutsägbart förlopp med fasta stadier, och det finns ingen bestämd återhämtningstid. Det kan börja snabbt, variera under dagen och se olika ut från dag till dag. Vissa blir rastlösa, medan andra blir tysta eller sömniga. Förmågan kan variera, så ett samtal eller en uppgift som gick bra tidigare kan vara svår senare.

När orsaken har bedömts och vården har påbörjats kan förbättringen komma gradvis. Förvirring, trötthet eller förändrad uppmärksamhet kan finnas kvar ett tag, och personen kan behöva extra hjälp med sådant som brukar vara välbekant. Fortsätt att följa upp med vårdteamet om symtomen håller i sig, förvärras eller kommer tillbaka. Om din anhöriga redan har demens kan det ta tid att förstå vad som har förändrats jämfört med personens vanliga funktionsförmåga.

Så kan du hjälpa till hemma

Din lugna och välbekanta närvaro kan kännas trygg. Prova de här praktiska råden samtidigt som du ordnar med och följer professionella råd:

• Prata enkelt och vänligt. Använd korta meningar, presentera dig vid behov och ge personen tid att svara. Försök lugna personen i stället för att argumentera om vad hen tror eller minns.
• Hjälp personen att orientera sig. Berätta lugnt var ni är och vad som händer. En klocka, kalender, välbekanta fotografier och personliga tillhörigheter kan vara till hjälp. Det kan vara vänligare att upprepa samma förklaring än att testa personens minne.
• Se till att omgivningen känns bekant och hanterbar. Minska onödigt buller och antalet besökare om det verkar bli för mycket. Hjälp personen att använda sina vanliga glasögon eller hörapparater om de finns tillgängliga.
• Håll fast vid vanliga rutiner. Erbjud välbekant mat, dryck och aktiviteter när det passar. Uppmuntra till vila på natten och lugn aktivitet på dagen om det är säkert. Tvinga inte personen att äta eller dricka. Fråga vårdteamet om råd om du är orolig för sväljningen eller intaget.
• Gör det säkrare att röra sig i vardagen. Håll dig i närheten om personen är ostadig eller förvirrad över var hen är. Håll gångvägar fria och ta bort uppenbara snubbelrisker. En Checklista för säkerhet i hemmet kan hjälpa dig att gå igenom bostaden. Använd inte fysiska tvångsåtgärder. Om du inte kan hålla personen säker ska du kontakta lokal akut- eller räddningstjänst för råd.
• Anteckna det du lägger märke till. Skriv ned när förändringarna började, hur de varierar, vad personen gjorde och eventuella relevanta förändringar i hälsa eller rutiner. Dela anteckningarna med vårdpersonalen i stället för att försöka ta reda på orsaken på egen hand.

Du kan också använda en Daglig omsorgsdagbok för att anteckna förändringar och ett Överlämningsblad efter besök för att föra vidare viktig information när familjemedlemmar eller andra hjälpare turas om.

När du ska kontakta läkare eller akutmottagning

En plötslig förändring av förvirring eller vakenhet behöver bedömas skyndsamt av vården. Kontakta snarast en läkare, en jourmottagning eller lokal sjukvårdsrådgivning och berätta att förändringen är ny. Om personen redan är på sjukhus eller ett boende ska du genast informera personalen. NICE:s riktlinjer om delirium rekommenderar att vårdpersonal undersöker om det rör sig om delirium när det nyligen har skett förändringar i kognition, sinnesintryck eller beteende.

Ring ditt lokala nödnummer om personen inte går att väcka, har svåra andningsbesvär, har en allvarlig skada eller om du tror att hen är i omedelbar fara. Vänta inte på en vanlig läkartid i en nödsituation. Om du är osäker på hur brådskande situationen är ska du kontakta vårdpersonal eller en lokal rådgivningstjänst för akuta situationer och beskriva förändringarna.

Inför en bedömning kan det vara bra att ha personens sjukdomshistorik, aktuella läkemedel, kända allergier och en kontaktperson vid nödsituationer till hands. Ett Nödinformationsblad för äldre kan samla viktig information på ett ställe. Vänta inte med att söka vård för att fylla i dokument.

Ta hand om dig själv och dela på omsorgen

Det kan vara utmattande att stötta någon som är förvirrad, särskilt när symtomen förändras från timme till timme eller stör nattsömnen. Be någon du litar på att ta ett tydligt avgränsat arbetspass, ringa samtal eller laga mat. Om du kan, ta en kort paus medan någon pålitlig stannar hos din anhöriga. Berätta ärligt för vårdteamet vad du klarar av att hantera säkert hemma och fråga vilket lokalt stöd som finns att få.

Om delirium börjar under en sjukhusvistelse kan du fråga personalen vilka förändringar de har lagt märke till, vad planen är och vem du ska kontakta om symtomen fortsätter efter utskrivningen. Skriv ned instruktionerna och ordna med en överlämning till dem som hjälper till hemma. Återhämtningen kan ta tid, så regelbunden uppföljning och realistiskt fördelat ansvar är viktigt. Alzheimer’s Societys guide om delirium förklarar också att delirium kan förekomma hos personer som lever med demens. Kom ihåg: du behöver inte hantera plötslig förvirring på egen hand.